Sprängningar från jordens förflutna
Ny forskning visar att exploderande stjärnor kan ha orsakat massutrotningar
Stjärnor, precis som människor, finns i olika storlekar. Vissa är små, andra stora och mer massiva. Vår egen sol är en ”mitt-emellan”-stjärna, som bildades för 4½ miljarder år sedan och som kommer att fortsätta lysa på vår himmel ungefär lika länge till.
Även om en stjärna kan vara mycket massiv och lysa starkt, finns det en nackdel. Ju större den är, desto kortare liv har den. Och när den till slut inte har något kärnbränsle kvar som driver den, finns det inte många alternativ för vad som händer. Den kan vara så massiv att den kollapsar direkt till ett svart hål, eller så genomgår den en gigantisk explosion – en av de mest kraftfulla händelserna i universum.
En effekt av en sådan explosion är att enorma mängder dödlig strålning frigörs, men supernovan skapar också många tunga grundämnen – flera av dem finns i vår planet och till och med i oss själva.
Om en sådan monumental explosion inträffade relativt nära jorden, säg inom 65 ljusår, kan effekterna bli förödande snarare än livsfrämjande. En möjlig konsekvens är att det skyddande ozonskiktet i vår atmosfär förstörs. Detta lager skyddar oss som bor på jordens yta från solens brännande, dödliga ultravioletta strålning.
En annan effekt kan vara att atmosfären blir så turbulent att den stör solens uppvärmning av planeten. Det kan leda till en period av extrem kyla och bildandet av is som täcker stora delar av jordytan. De flesta växt- och djurarter skulle ha svårt att anpassa sig – massutrotning blir följden.
Den mest kända supernovaresten är Krabbnebulosan, som först observerades i juli 1054 e.Kr. med blotta ögat som en ljusstark stjärna i Oxens stjärnbild. Den är fortfarande lätt att se med ett amatörteleskop, som en dimmig, grågrön ljusfläck nära spetsen på ett av oxens horn. Detta objekt har dock inte associerats med någon massutrotning på jorden – varför? Jo, för att det ligger på 6 500 ljusårs avstånd – hundra gånger för långt bort för att kunna påverka vår planet.
Forskare som använder data från ESA:s satellit Gaia har försökt räkna ut hur många supernovor som inträffat inom 65 ljusår från jorden. Gaia används för att med extrem precision mäta positioner, rörelser och avstånd till stjärnor i vår Vintergata – ett perfekt verktyg för denna typ av forskning.
Med hjälp av Gaias data har forskarna uppskattat att cirka 2½ supernovor inträffar inom detta avstånd per miljard år. Det motsvarar ungefär en var 500:e miljonte år. Från tidigare forskning vet vi att fem (!) katastrofala händelser har haft stora effekter på livet på jorden.
Den massutrotning de flesta har hört talas om är den som inträffade för 65–66 miljoner år sedan, då många arter dog ut – däribland jordens största – dinosaurierna. Bilden visar en konstnärlig tolkning av den stora asteroid som slog ner i det som idag är Chicxulub på Yucatánhalvön i Mexiko.
Forskning visar att supernovor kan ha varit inblandade i två av de andra stora massutrotningarna: för 372 miljoner år sedan (sen Devon) och 445 miljoner år sedan (sen Ordovicium).
Det finns dock ännu inga ”rykande bevis” för att supernovor orsakade just dessa två katastrofer. Det återstår att se om framtida forskning kan bekräfta kopplingen mellan närliggande exploderande stjärnor och livets öde på jorden.
För mer information om denna nya teori om jordens tidigare massutrotningar, följ denna länk.
Kul fakta: Tro det eller ej, men Sverige kan ha en direkt koppling till en av jordens fem massutrotningshändelser. Har du hört talas om Siljansringen – en ring av sjöar i Dalarna? Den bildades av en asteroid som slog ner i jorden för cirka 376–377 miljoner år sedan, under tidig Devon. Det är en av 15 kända kratrar som fortfarande är synliga i dag – och med sina 52 km i diameter är det Europas största.
Nedslaget i Mellansverige, orsakat av en cirka 5 km stor asteroid, sammanfaller med den så kallade Kellwasser-händelsen – det första av Devon-periodens massutdöenden. Om du inte har sett denna mäktiga lämning från jordens förflutna rekommenderar vi ett besök! När du är där – passa på att besöka Naturum i Siljansnäs och det fina utsiktstornet med vy över sjöarna.
Text: Tom Callen
